Jag tillhörde definitivt en av dem som tvivlade på Obama när han segrade för ganska exakt ett år sedan. Jag tvivlade inte på att han var den bästa presidentkandidaten, men just på grund av att han var den bästa presidentkandidaten i USA tvivlade jag på om han skulle kunna leva upp till förväntningarna. Idag redovisar många media just en sådan tvivlan, en tvivlan som förstås bottnar i om det var rätt eller fel att lägga flera huindra miljarder dollar på ett krispaket. Men som också bottnar i en tvivlan på om han kan leva upp till de förväntningar han byggde upp under sina fantastiska tal exempelvis i Virginia, där jag befann mig timmarna innan han valdes till president.
Obama fångade nånting med sitt "Yes we can", som har gått som en våg över världen sedan hans valkampanj kulminerade. Det handlar om att bygga upp ett "vi" och att "göra tillsammans", istället för att jaga motståndaren i politiken.
Många svenska politiker har också försökt fånga in den känslan eller skapa den atmosfären. Den nyligen avslutade s-kongressen försökte säkert på sitt sätt. Mona Sahlin stärkte säkert sin ställning, men det känns som att hon gjorde det helt och hållet internt gentemot sina egna. En slags revanschlust, snarare än en "Yes we can"-känsla förmedlades från henne genom TV-rutan. Revanschlust kan man komma en bit på, men man vinner nog inga val med det förhållningssättet.
tisdag 3 november 2009
tisdag 13 oktober 2009
Vilse i krispolitiken eller liberalt reformarbete ?!
Kommer du på dig själv ibland med att livet, liksom politiken tycks gå i cirklar eller återkommande cykler ? Visst är det bra med återkommande förändring i små steg, men ibland tycks samhällsutvecklingen vara fast i ett ekorrhjul, fast i samma hjulspår, snarare än i cykler som leder framåt.
Den sk Gröna vågen vällde in i Västvärlden under 60- och 70-talen, en slags vänsterrörelse med gröna inslag, som inte minst Centerpartiet drogs in i genom kärnkraftsdebatten. Både Gröna vågen och kärnkraftsdebatten blev en återvändsgränd, som vi möjligen har tagit oss ur nu.
Den första mottrenden mot 60- och 70-talens vänstervåg kom med "högervågen" på 80-talet. Jag gick på gymnasiet då och minns hur kaxiga MUF: arna blev i takt med att de löste in fler och fler medlemmar. Prallellt pågick rosornas krig i Rosenbad där personer som Kjell-Olof Feldt och Klas Eklund försökte baxa socialdemokratin åt höger eller i allafall mot mitten. Under slutet av 80-talet och under den s k köpfesten tysnade MUF något och sen kom kraschlandningen i ekonomin. Då försökte Carl Bildt (m) och Ann Wibble (fp) leda ett slags liberalt ekonomiskt reformarbete- ivrigt påhejat av finansutskottets ordförande Per-Ola Eriksson, (c) som skulle visa sig framgångsrikt, men som de flesta väljarna inte förstod poängen med. Således kom (s) tillbaka under resten av 90-talet parallelt med att Ingvar Carlsson baxade in oss i EU och i övrigt fortsatte ett liberalt reformarbete i Sverige. Det känns som att 90-talet var en period av ett stillsamt försök att ta Sverige ur ekorrhjulet. Det var inte bara trender och mottrender, vänster- och högervågor som tog ut varandra, utan ett politiskt ledarskap, ömsom lett av Ingvar Carlsson, ömsom lett av Carl Bildt som steg för steg ledde Sverige mot något nytt.
Den nu sittande borgerliga regeringen har fortsatt det arbetet som inleddes under 90-talet genom jobbskatteavdrag, avdrag för hushållsnära tjänster, helt enkelt genom att uppmuntra arbetslinjen och minska utanförskapet. Men den internationella finanskrisen har gjort att det också finns en osäkerhet, eller som Lars Jonung nyligen skrev i DN under rubriken Vilse i krispolitiken. Ingen vet riktigt vad som ska komma efter krisen. Riskerar vi att ramla tillbaka i samhällsproblemens ekorrhjul eller kan vi ta oss upp på banan igen ? I vassen lurar en ny vänstervåg eller en ny högervåg. Nyckeln för att ta sig upp på banan är innovationer och entreprenörskap, nya företag och framtidstro. Maud har slitit hårt de senaste åren med de frågorna, men mer måste göras under perioden 2010-2014.
Den sk Gröna vågen vällde in i Västvärlden under 60- och 70-talen, en slags vänsterrörelse med gröna inslag, som inte minst Centerpartiet drogs in i genom kärnkraftsdebatten. Både Gröna vågen och kärnkraftsdebatten blev en återvändsgränd, som vi möjligen har tagit oss ur nu.
Den första mottrenden mot 60- och 70-talens vänstervåg kom med "högervågen" på 80-talet. Jag gick på gymnasiet då och minns hur kaxiga MUF: arna blev i takt med att de löste in fler och fler medlemmar. Prallellt pågick rosornas krig i Rosenbad där personer som Kjell-Olof Feldt och Klas Eklund försökte baxa socialdemokratin åt höger eller i allafall mot mitten. Under slutet av 80-talet och under den s k köpfesten tysnade MUF något och sen kom kraschlandningen i ekonomin. Då försökte Carl Bildt (m) och Ann Wibble (fp) leda ett slags liberalt ekonomiskt reformarbete- ivrigt påhejat av finansutskottets ordförande Per-Ola Eriksson, (c) som skulle visa sig framgångsrikt, men som de flesta väljarna inte förstod poängen med. Således kom (s) tillbaka under resten av 90-talet parallelt med att Ingvar Carlsson baxade in oss i EU och i övrigt fortsatte ett liberalt reformarbete i Sverige. Det känns som att 90-talet var en period av ett stillsamt försök att ta Sverige ur ekorrhjulet. Det var inte bara trender och mottrender, vänster- och högervågor som tog ut varandra, utan ett politiskt ledarskap, ömsom lett av Ingvar Carlsson, ömsom lett av Carl Bildt som steg för steg ledde Sverige mot något nytt.
Den nu sittande borgerliga regeringen har fortsatt det arbetet som inleddes under 90-talet genom jobbskatteavdrag, avdrag för hushållsnära tjänster, helt enkelt genom att uppmuntra arbetslinjen och minska utanförskapet. Men den internationella finanskrisen har gjort att det också finns en osäkerhet, eller som Lars Jonung nyligen skrev i DN under rubriken Vilse i krispolitiken. Ingen vet riktigt vad som ska komma efter krisen. Riskerar vi att ramla tillbaka i samhällsproblemens ekorrhjul eller kan vi ta oss upp på banan igen ? I vassen lurar en ny vänstervåg eller en ny högervåg. Nyckeln för att ta sig upp på banan är innovationer och entreprenörskap, nya företag och framtidstro. Maud har slitit hårt de senaste åren med de frågorna, men mer måste göras under perioden 2010-2014.
onsdag 30 september 2009
Heja Liljelund! Skriv under 2GRADERS-kampanjen!
Nu ökar den svenska regeringen och därmed EU trycket på kineserna inför klimatförhandlingarna i Köpenhamn. Lars-Erik Liljelund som är klimatrådgivare åt Fredrik Reinfeldt anser att kineserna måste bekänna färg, dvs säga hur mycket de tänker minska sina utsläpp. Om Kina kliver fram blir trycket på USA högre antyder han idagens DN (artikeln finns bara i pappersformat).
Detta är också min tydliga bild. USA har i flera år försökt gömma sig bakom Kina så fort ämnet klimatöverenkommelse kommer på tal. Kinas utsläpp ökar mycket, mycket snabbt och kommer snart att gå om USA, som dock fortfarande är världens största utsläppsnation. Om EU kan övertyga Kina att kliva fram kan Kina paradoxalt nog bli "en hjälpande hand" åt USA.
Varje liten opinionsyttring från dig och mig kommer att vara avgörande för att få till stånd ett avtal i Köpenhamn i december. Du har väl inte missat att ansluta dig till 2GRADER.SE
Ingen kan göra allt, men alla kan göra något, eller hur ?!
Detta är också min tydliga bild. USA har i flera år försökt gömma sig bakom Kina så fort ämnet klimatöverenkommelse kommer på tal. Kinas utsläpp ökar mycket, mycket snabbt och kommer snart att gå om USA, som dock fortfarande är världens största utsläppsnation. Om EU kan övertyga Kina att kliva fram kan Kina paradoxalt nog bli "en hjälpande hand" åt USA.
Varje liten opinionsyttring från dig och mig kommer att vara avgörande för att få till stånd ett avtal i Köpenhamn i december. Du har väl inte missat att ansluta dig till 2GRADER.SE
Ingen kan göra allt, men alla kan göra något, eller hur ?!
måndag 28 september 2009
Anslut dig till 2GRADER.SE
Några veckor i höst har du chansen att vara med och påverka världen i rätt riktning när det gäller klimatet. Förhandlingarna står nu och väger. Ska amerikanare och kineser våga sig ända fram till förhandlingsbordet eller inte? Ska vi få en global klimatöverenskommelse där hela världen deltar? Ska världens ledare orka ge ett politiskt svar på den samstämmiga forskning som nu finns kring det sk 2-gradersmålet ? Ska den fattiga delen av världen garanteras rätt till utveckling ? Anslut dig till kampanjen 2GRADER.SE och var med och gör din röst hörd i världspolitiken!
tisdag 22 september 2009
Vem rycker åt sig ledarskapet nu och sen ?!
Ett år kvar till valet. Den röd-gröna röran ökar i opinionssiffror, men egentligen bara tack vare (mp):s uppgång. Alliansen levererar sin budgetproposition för 2010 och placerar de fyra partiledarna tillsammans i TV-rutan vid fem tillfällen under bara några dagar. Teoretiskt borde det vara en hopplös uppgift att leda landet i en kris som i produktionsminskning och ökande arbetslöshet liknar 30-talets och andra världskigets nivåer. Men det är ett imponerande ledarskap vi, mot bakgrund av läget, ser i regeringen.
Parallelt med den akuta debatten om jobben, budgeten och uppladningen inför valet pågår en ideologisk diskussion i mer eller mindre alla partier. Kristdemokraterna för en offentlig debatt om var partiet egentligen står samtidigt som partisekreterare Lennart Sjögren och partiledare Göran Hägglund visar sig ha helt olika kvinnosyn. Jobbigt för (kd), men befriande att en sådan debatt lyfts fram. Väljarna kommer att uppskatta en valrörelse som verkligen handlar om värderingar, inte om siffror och procentsatser. Fler partier kommer att visa upp skillnader i fråga om värderingar- i varje parti finns minst två falanger som slåss om att få dominera. Alltihop handlar ju om vilka politiska falanger som ska rycka åt sig ledarskapet i en världsdel, i ett land eller inom ett parti. Vilken falang inom vilket parti ska exempelvis rycka åt sig ledarskapet i fråga om den nya liberala era som förr eller senare dundrar in i Västvärlden?
Parallelt med den akuta debatten om jobben, budgeten och uppladningen inför valet pågår en ideologisk diskussion i mer eller mindre alla partier. Kristdemokraterna för en offentlig debatt om var partiet egentligen står samtidigt som partisekreterare Lennart Sjögren och partiledare Göran Hägglund visar sig ha helt olika kvinnosyn. Jobbigt för (kd), men befriande att en sådan debatt lyfts fram. Väljarna kommer att uppskatta en valrörelse som verkligen handlar om värderingar, inte om siffror och procentsatser. Fler partier kommer att visa upp skillnader i fråga om värderingar- i varje parti finns minst två falanger som slåss om att få dominera. Alltihop handlar ju om vilka politiska falanger som ska rycka åt sig ledarskapet i en världsdel, i ett land eller inom ett parti. Vilken falang inom vilket parti ska exempelvis rycka åt sig ledarskapet i fråga om den nya liberala era som förr eller senare dundrar in i Västvärlden?
onsdag 16 september 2009
Förbifarter och höghastighetståg och om avvägningar i politiken
I går kom utredningen om höghastighetståg, där man onekligen lockas. Tänk att sträckan Stockholm- Göteborg kan kortas ner till ett par timmar ?! När jag började pendla den sträckan i början av 90-talet tog jag natttåget vid 21-tiden på kvällen och kom fram lagom till morgonmötena dagen därpå. Sedan drogs nattåget in (tack och lov!) och istället skulle man börja åka X2000 som "bara" tog fyra timmar. Nu är samma X2000-tåg nere i 2 timmar och 45 minuter. Men inom 10-15 år kan pendeltiden ha kortats ytterligare. Perfekt! Jag tror att utredaren har rätt när han säger att samhällsnyttan överstiger kostnaderna fastän 125 miljarder svindlar.
Men vi ska inte glömma att huvudproblemet per räls inte är att tågen går för långsamt. Huvudproblemet är alla sorters andra logistikproblem. Knäppa regler om att lokföraren måste kunna språket i det land som han eller hon för tillfället passerar, gamla nationella låsningar som går tillbaka till andra världskriget när tåget skulle vara svårframkomligt för fienden på andra sidan nationsgränsen. Hallå, det är nästan 70 år sedan europeeerna krigade med varandra! Börja samordna trafiksystemen i Europa! Heja Åsa Torstensson som nu försöker övertala sina europeiska kollegor om just detta!
Förbifart Stockholm är ett annat hett trafikämne. En del trafikleder och förbifarter kan tyckas gammalmodiga, som Expressen skriver på sin ledare. Vem minns inte debatten om Dennispaket och Göteborgsöverenskommelser?! Fokus har varit och är ganska mycket motorvägar. Men vissa politiska ledare har också sett till att rädda Haga från asfaltering och istället fattat beslut om en nationalstadspark just där. Vem var miljöminister den gången ?
Trafikpolitik kommer även fortsättningsvis att vara en avvägning mellan snäva miljöintressen och snäva trafikintressen. De verkliga ledarna är de som orkar göra avvägningarna. Vi behöver Hagaparken men vi behöver också förbifart Stockholm !
Men vi ska inte glömma att huvudproblemet per räls inte är att tågen går för långsamt. Huvudproblemet är alla sorters andra logistikproblem. Knäppa regler om att lokföraren måste kunna språket i det land som han eller hon för tillfället passerar, gamla nationella låsningar som går tillbaka till andra världskriget när tåget skulle vara svårframkomligt för fienden på andra sidan nationsgränsen. Hallå, det är nästan 70 år sedan europeeerna krigade med varandra! Börja samordna trafiksystemen i Europa! Heja Åsa Torstensson som nu försöker övertala sina europeiska kollegor om just detta!
Förbifart Stockholm är ett annat hett trafikämne. En del trafikleder och förbifarter kan tyckas gammalmodiga, som Expressen skriver på sin ledare. Vem minns inte debatten om Dennispaket och Göteborgsöverenskommelser?! Fokus har varit och är ganska mycket motorvägar. Men vissa politiska ledare har också sett till att rädda Haga från asfaltering och istället fattat beslut om en nationalstadspark just där. Vem var miljöminister den gången ?
Trafikpolitik kommer även fortsättningsvis att vara en avvägning mellan snäva miljöintressen och snäva trafikintressen. De verkliga ledarna är de som orkar göra avvägningarna. Vi behöver Hagaparken men vi behöver också förbifart Stockholm !
tisdag 25 augusti 2009
Förena landsbygdsliberalism och globala spelregler för miljön!
Många väljare ringer till mig. Ofta har dom ganska diffusa frågor om strategi, helhet och taktik. Många uttrycker en slags längtan efter den absoluta lösningen samtidigt som dom sveper över ett stort spektra av sakfrågor. Oftast finns jobben och miljön med. Många lägger till frågor om integritet och öppenhet. Globaliseringens följder nämns också.
När jag summerar de senaste telefonsamtalen från väljare så känns det som att det finns en skiss till en centerstrategi eller budskap i det dom samfällt säger. En viss sortering sker förstås innan väljaren bestämmer sig att ringa till Centerpartiet. Även om inte alla som ringer är övertygade centerpartister har dom en orsak till varför dom valt just Centerpartiet som mottagare för sina synpunkter.
Strategi är ju faktiskt förmågan att summera en förfärlig massa människors synpunkter, kunna koka ner det till något som ganska många skulle kunna enas kring och brinna för att så småningom övertyga ännu fler.
Om knappt ett år går vi till val igen. Fler och fler väljare ringer till Centerpartiet och vill hjälpa till i valet. Ett spännande år ligger framför oss.
Ganska givet är att valet kommer att handla om å ena sidan jobb/ekonomi och å andra sidan förmågan att rama in dessa hårda frågor med en (mjuk) framtoning. Framtoning handlar om sociala värden, miljömässiga ansatser eller vilket ledarskap som lyfts fram. Det parti som vill vinna val måste "träffa rätt" både i fråga om sakfrågor och i fråga om framtoning. Centerpartiet har alla möjligheter att lyfta fram båda spåren och att träffa rätt.
Centerpartiet lider delvis av att vi inte uppfattas som ett tillräckligt regeringsdugligt parti. Alltför många minns hur vi "fipplade" med regeringsmakten under 70-, 80- och 90-talen. Samtidigt är vi intimt förknippade med regeringsmakten de sista två åren. En del debattörer har varit ganska högljudda i sin kritik gentemot Centerpartiet i t ex FRA-frågan och antytt att vi offrat vår övertygelse i integritetsfrågor på regeringens altare. Vi drar fortfarande på en bild som säger att vi inte kan regera samtidigt som vissa grupper säger att vi tar alltför stort ansvar i dagens regering. Sammantaget måste vi hitta en framtoning där vi visar att vi först och främst leder och regerar, men med en framtoning där regeringsmakten bygger på lyhördhet.
Ett liknande resonemang kan föras om miljö- och energifrågor. Centerpartiet förknippades i stort sett inte med någon annan fråga än kärnkraft/miljö under under 70- och 80- och 90-talen. Både äldre och mer aktuella studier visar att vi också bär på ett ännu äldre ok, dvs att vi bara förknippas med jordbruksfrågor såväl i går som idag.
Helt klart har Centerpartiet en stor utmaning inför 2010 års val, men med sikte på 2014 och 2018 års val. Det handlar om att vända de eventuella historiska oken till fördelar. Att lyfta fram det förflutna och koppla ihop det med morgondagens utmaningar. Jordnära frågor som jordbruk och miljö har framtiden för sig, vi ser vår historia som en viktig förutsättning för framgång. Och vi kan förklara vår eventuella "bråkstake"-mentalitet då med att idag är miljödriven tillväxt ett begrepp på var mans läpp.
Centerpartiet banade väg för frågor som är mer aktuella än någonsin. Läs t ex skriften om landsbygdsliberalismens betydelse, som nyligen presenterats av tankesmedjan FORES. Här kan man läsa om de liberala värden som styrde framväxten av det svenska bondesamhället och som bör vara ledstjärna för ett gott samhälle även i framtiden.
Om man kopplar ihop landsbygdsliberalismens betydelse med dagens internationella klimatdebatt så skulle man finna ett koncept, en strategi som ganska enkelt kan bäras fram av Centerpartiet. Inom några veckor vet vi om det finns ett nytt klimatavtal om världen förmår samla sig kring globala spelregler för miljön. Det är den viktigaste strategin för världen just nu och det viktigaste uppdraget för Centerpartiet!
När jag summerar de senaste telefonsamtalen från väljare så känns det som att det finns en skiss till en centerstrategi eller budskap i det dom samfällt säger. En viss sortering sker förstås innan väljaren bestämmer sig att ringa till Centerpartiet. Även om inte alla som ringer är övertygade centerpartister har dom en orsak till varför dom valt just Centerpartiet som mottagare för sina synpunkter.
Strategi är ju faktiskt förmågan att summera en förfärlig massa människors synpunkter, kunna koka ner det till något som ganska många skulle kunna enas kring och brinna för att så småningom övertyga ännu fler.
Om knappt ett år går vi till val igen. Fler och fler väljare ringer till Centerpartiet och vill hjälpa till i valet. Ett spännande år ligger framför oss.
Ganska givet är att valet kommer att handla om å ena sidan jobb/ekonomi och å andra sidan förmågan att rama in dessa hårda frågor med en (mjuk) framtoning. Framtoning handlar om sociala värden, miljömässiga ansatser eller vilket ledarskap som lyfts fram. Det parti som vill vinna val måste "träffa rätt" både i fråga om sakfrågor och i fråga om framtoning. Centerpartiet har alla möjligheter att lyfta fram båda spåren och att träffa rätt.
Centerpartiet lider delvis av att vi inte uppfattas som ett tillräckligt regeringsdugligt parti. Alltför många minns hur vi "fipplade" med regeringsmakten under 70-, 80- och 90-talen. Samtidigt är vi intimt förknippade med regeringsmakten de sista två åren. En del debattörer har varit ganska högljudda i sin kritik gentemot Centerpartiet i t ex FRA-frågan och antytt att vi offrat vår övertygelse i integritetsfrågor på regeringens altare. Vi drar fortfarande på en bild som säger att vi inte kan regera samtidigt som vissa grupper säger att vi tar alltför stort ansvar i dagens regering. Sammantaget måste vi hitta en framtoning där vi visar att vi först och främst leder och regerar, men med en framtoning där regeringsmakten bygger på lyhördhet.
Ett liknande resonemang kan föras om miljö- och energifrågor. Centerpartiet förknippades i stort sett inte med någon annan fråga än kärnkraft/miljö under under 70- och 80- och 90-talen. Både äldre och mer aktuella studier visar att vi också bär på ett ännu äldre ok, dvs att vi bara förknippas med jordbruksfrågor såväl i går som idag.
Helt klart har Centerpartiet en stor utmaning inför 2010 års val, men med sikte på 2014 och 2018 års val. Det handlar om att vända de eventuella historiska oken till fördelar. Att lyfta fram det förflutna och koppla ihop det med morgondagens utmaningar. Jordnära frågor som jordbruk och miljö har framtiden för sig, vi ser vår historia som en viktig förutsättning för framgång. Och vi kan förklara vår eventuella "bråkstake"-mentalitet då med att idag är miljödriven tillväxt ett begrepp på var mans läpp.
Centerpartiet banade väg för frågor som är mer aktuella än någonsin. Läs t ex skriften om landsbygdsliberalismens betydelse, som nyligen presenterats av tankesmedjan FORES. Här kan man läsa om de liberala värden som styrde framväxten av det svenska bondesamhället och som bör vara ledstjärna för ett gott samhälle även i framtiden.
Om man kopplar ihop landsbygdsliberalismens betydelse med dagens internationella klimatdebatt så skulle man finna ett koncept, en strategi som ganska enkelt kan bäras fram av Centerpartiet. Inom några veckor vet vi om det finns ett nytt klimatavtal om världen förmår samla sig kring globala spelregler för miljön. Det är den viktigaste strategin för världen just nu och det viktigaste uppdraget för Centerpartiet!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
